Tillfälligt? Hoppas det.
Jag hoppas det känns bättre i morgon för just nu är jag inte alls sugen. Kanske är det jag som är kräsen men när ansvariga börjar kalla en för "Lilla gumman", då har det gått för långt.
Jag är ganska bra ändå
Men jag kanske är en sån som aldrig riktigt vet vad hon gör men gör det ganska bra ändå.
Så måste det vara.
Sen måste vi passa på att fira lite. Har nämligen skrivit nytt kontrakt så fram till den 25 februari 2011 så har jag ett heltidsjobb med garantilön och det känns helt underbart! Kanske så kommer jag på vad det är jag faktiskt gör under dessa månader, men räkna inte med det. Under tiden ska jag i alla fall ha kul, riktigt kul!
"En ny stjärna från Arena" - Det är jag.
016784362... Ja hej?
1. Oftast så uppfattar man inte ens numret, utan hör bara en massa siffor rabblas upp.
2. Jag vet vilket nummer jag har slagit, jag behöver inte höra det igen.
3. Jag ringer troligtvis för att prata med en viss person. Hur vet jag då vem jag pratar med om man inte säger namnet?
4. Man förlorar tid eftersom man måste fråga vem man pratar med.
5. Det är jävligt irriterande bara.
Så snälla. När jag ringer så kan ni väl säga vem jag pratar med, tack på förhand.
"Usch, något luktar illa..."
För folk vet inte vad en korridor är
Jag älskar den här reklamen. Så dålig att den blir rolig!
"Det här är en korridooor...!!"
Bättre att låta lite än inget alls
Jag ligger hemma i sängen precis som jag har gjort hela veckan. Inte så skönt för ryggen att ligga i samma position i snart fem dagar i rad. Dock börjar min röst sakta men säkert komma tillbaka så det känns bra, det finns hopp!
För några timmar sedan så ringde min mobil:
Jennie: Hallå?
Tobbe: Hej, du låter inte så värst pigg du..
Jennie: Då skulle du ha hört mig igår, då lät jag inte alls!
I wanna boom bang bang
Den här låten gör mig glad. Och partysugen!
Förkylningen har satt sig
Jag är döv.
Jag har inget smaksinne.
Jag har inget luktsinne.
Fan vad jag känner mig handikappad.
Ironi på hög nivå
Ironin kan inte bli bättre.
Bébé Fouras
Han som ställer gåtorna i nya säsongen av Fångarna på fortet skrämmer skiten ur mig.
Läskigare person får man leta efter.
Varför inte ta in Dan Bäckman igen? Han var i alla fall rolig.
Nu blev det kanske liiiite mycket...
Roligaste bloggerskan i Sverige. Jag förstår inte hur hon kan hålla sig för skratt.
Sjukt ju...
Då kände jag att det verkligen inte skulle gå. Omöjligt att åka och jobba när huvudet känns som betong och halsen som ett rivjärn. Fan det känns verkligen surt att behöva tacka nej till att jobba när jag vet själv att om man missar introduktionen så är det troligtvis kört att få jobba på det stället sen.
Tur att jag i alla fall från och med nästa vecka är anställd på heltid och är garanterad jobb. Det piggar upp lite i alla fall. Vart jag sen får jobba blir en överraskning, tur att jag älskar överraskningar.
De älskar mig
Djur älskar mig och då menar jag djur i alla former, även småkryp. Speciellt småkryp älskar mig. Jag kan svära på att jag har blivit biten av vanliga svarta myror ett antal gånger när jag har legat ute på en filt i gräset. Folk tycker jag är löjlig som är rädd för myror och säger att de är ofarliga, men det är de inte kan jag säga. Det gör faktiskt ont att bli biten.
Och så kommer vi då till de härliga myggen, de underbara myggen. Myggen älskar mig mer än alla andra djur och det är ju ganska ironiskt eftersom jag är smått allergisk mot dem. Vissa gånger en mygga biter mig så gör det till och med ondare än när en broms biter mig. Sen de härligt stora rosa bulorna till myggbett som kommer sen är ju också lika härliga. Har just tre stycken för tillfället, varav ett på rumpan. Fråga mig inte hur det hamnade där för det vet jag inte själv. Supermygga som kan suga genom jeans kanske?
Man skulle ju kunna tro att jag har värsta myggmedlet i skåpet här hemma, men så smart är jag tyvärr inte så jag får skylla mig själv. Kanske på tiden att jag skaffade mig ett.
Superintressant inlägg, jag vet.
Det gäller att uppskatta det lilla
Utan motgångar kan man inte uppskatta medgångar.
Tänk att du är miljonär och vinner på lotto.
Tänk att du är fattig och vinner på lotto.
Vilken känsla är bäst? Jag tror ni fattar min poäng.
Mys
Idag var det mys med Fantastic 4. 
Trots att vi splittras nu till hösten så kommer vi alltid att vara: Fantastic 4 forever.
En fantastisk helg i Stockholm
Mot huvudstaden
Nu drar jag till Stockholm.
Modell för en dag
Jag lekte modell idag.
Fotograf: Johanna
Den logiska svenskan
Varför heter det tupplur?
Känns ju inte det minsta logiskt. 
Tacksam för farthindrena
För som någon sa till mig för ett tag sen så strävar vi människor efter så mycket och har så många mål uppsatta att vi glömmer bort att vägen till målen ibland är mycket viktigare. Vi måste ta vara på och njuta av stigen mot målet och inte enbart stirra oss blinda och fokusera på målsnöret. Likadant som när vi tar oss igenom motgångar, vi lär oss nya saker på vägen. Inte enbart saker hos andra utan inser saker om oss själva också som vi inte har sett eller märkt tidigare. Egenskaper som kommer fram i jobbiga och pressade situationer och som vanligtvis inte syns. Vi måste ta vara på dessa egenskaper och komma ihåg dessa till nästa gång vi stöter på en motgång. För om vi gör det så klarar vi av nästa hinder mycket lättare eftersom vi är en erfarenhet rikare.
Motgångar här i livet gör att vi lär oss så mycket mer än vi annars skulle ha gjort och gör dessutom att vi uppskattar medgångarna mycket mer än om allt bara skulle flyta på automatiskt utan några farthinder alls på vägen. Som om vi skulle trycka på autopiloten och dagarna skulle flyta på obemärkt. Jag tror motgångar får oss att stanna upp i i livet och inse vilka saker som faktiskt betyder något. Vad som är av värde och vad man ska lägga energi på. Om motgångarna inte fanns så skulle vi aldrig inse vilka människor i livet som faktiskt har betydelse, att man ska ta vara på dessa och att inte ta dem för givet.
Jag är tacksam för motgångarna jag har stött på. De ha öppnat mina ögon som gör att jag ser allt mycket klarare nu.
The things that we owe..
Musik ska upplevas live, det är bara så. Gärna på andra raden på en Takida konsert. GRYMT!
Behöver du hjälp?
Förutom smärtan i fötterna så har dagen flytit på ganska bra. Fick en andra genomgång på lagret för att friska upp minnet lite. Det var ju några veckor sedan jag var där på introduktion. Jag var nog lite lagom förvirrad hela dagen när det är så mycket man måste hålla reda på. Lappar, siffror, namn, ännu mer siffror och ännu fler lappar. Inga större missöden skulle jag tippa på, dock tycktes jag höra mitt namn en gång för att jag råkade skriva på fel papper. Men det gjorde nog inget, haha.
Det är ändå ganska kul när man står där mitt i smeten och undrar vad fan var det man skulle göra nu? Någon sekund senare kommer det fram någon med ett leende på läpparna: "Behöver du hjälp med något?".
Jag måste ha sett hyffsat förvirrad ut hela dagen eftersom det säkert hände sju gånger under mina 8 timmar. Men det är bra att alla är hjälpsamma i alla fall.
