"Det är ditt eget fel"
Nu börjar allt falla på plats. Det som varit så snevridet börjar bli så rakt, så synligt. Som att dimman lättar och jag lättare kan se vilken väg jag ska gå. Vad som är riktigt och vad som är påhittat. Det som förut varit försvinner bakom och hamnar där långt bak. Det hamnar där för att fastna. Nu vet jag vad som är riktigt. En del av mig har nog alltid vetat. Jag vet att jag har vetat. Men mitt hjärta och hjärna har så länge förträngt det. Nu är det synligt. Så uppenbart.
Det är ingenting som jag väljer. Det har jag aldrg gjort. Men nu gör jag ett val. Jag klarar mig. Det vet jag. Blicken framåt.
Jag hittade en munk större än mitt huvud
Jag fann en munk i Grekland. Smarrig!
Pris: 12 kr.
Städa kan man göra nästa vecka
Varför funderar jag då på att städa och diska i morgon, när jag vet att det kommer se likadant ut om tre dagar?
Anledningen: Jag dricker vatten ur en smutsig kaffekopp och det smakar inte gott. Jag vill kunna äta min fil med sked och inte med gaffel. Jag vill hitta mina rena kläder på mindre än fem minuter, utan att behöva vända upp och ner på lägenheten. Jag vill slippa känna kattsanden under mina fötter när jag går genom vardagsrummet. Och framför allt så vill jag få plats i sängen när jag ska sova och slippa bli begravd i klädberget Mount Everest.
Sen om jag orkar städa i morgon är en annan femma.
Ett minne så svagt att det aldrig glöms bort
Ett minne så svagt. Men ändå så fruktansvärt starkt att det aldrig glöms bort.
Lycklig över livet
Sune vankar fram och tillbaks på min mage i hopp om att få min uppmärksamhet. Den lilla svarta katten som plötsligt har blivit så stor, vad tiden går fort. Så stor, så hårig. Den andra katten ligger så fint på glasbordet i vardagsrummet. Jag antar att det inte är lika varmt där som i soffan. Jag tror de saknar mig om dagarna. Jag saknar dem.
I morgon är det upp för arbete igen. Lär bli jobb sex dagar i rad för mig, vilket innebär glädje. Har aldrig känt sådan glädje för ett jobb tidigare. Helt jävla underbart. Lycklig över livet.
Lite bilder från Grekland? Nja, inte idag. Idag myser jag med katterna.
Jag trivs. Jag är hemma.
Återkommen från landet där tzatsiki serveras till allt. Där tyska äldre kvinnor envisas med att sola toppless och svansa runt i små minimala stringbikinisar troendes om att de är snygga. Där allt står på tyska och det sista på listan är engelska. Hemma från hotellet där poolen är saltare än havet. Där man fick stolen utdragen till frukostbuffén. Där man fick lika mycket i glaset oavsett om man beställde cola, whiskey eller vin. Hemma från den 35-gradiga värmen och solen som stekte lika mycket som bratsen i Stockholm.
Hemma från den lugna flygplansturen hem som fick kvinnan bredvid att börja gråta. Hemma från båtturen som fick den norska surkärringen att gå till attack samtidigt som hennes väninna hängde över relingen och spydde ner den Grekiska flaggan som så fint vajade efter båten. Hemma från de hundratals flygmyror som invaderade vårt hotellrum och tvingades oss att packa våra grejer på 3 minuter och byta rum. Hemma från de gigantiska skalbaggarna som kom flygandes på kvällarna och som lät som jetplan när de kom flygandes runt huvudet.
Hemma till den 30 grader varma lägenheten. Hemma till två mysiga små katter som inte längre är så små men trots allt helt underbara. Hemma till lägenheten som är mitt hem. Hemma. Hem till alla måsten, krav och jobb. Hem till alla tvätt, disk, matlagning och tidiga kvällar.
Men fortfarande med världens största leende på läpparna. Jag trivs. Jag är hemma. Jag är glad.
