Saknaden blir så tydlig nu så här sent en söndagskväll när tröttheten slår in. Som ett slag slår den till och hjärtat bankar fortare. Ett djupt andetag och fokusering på morgondagen gör det lite lättare men det går inte att ignorera den tunga känslan i bröstet och den svidande känslan bakom ögonen. Något fattas. Försöker förtränga men känslan blir starkare ju mer tankarna far iväg. Du ska vara här. Ni ska vara här. Det var inte såhär det var tänkt. Planerat.

Ett skitprogram på tv får en att andas lättare ett tag. Några minuter av lätthet till att eftertexten börjar rulla och man inser att man är tillbaka i verkligheten igen. En liten skitsak för världen. Men världens sak för mig.

En bättre start på hösten hade jag kanske önskat mig, men man får göra det bästa av situationen. Torsdagen den 1 september var vi tvungna att avliva en av våra katter. En underbar katt som bara fick stanna på jorden i 9 månader innan han lämnade oss och brorsan kvar.

Lördagen den 3 september var vi ute och plockade svamp i skogen. Senare på kvällen inser jag att jag har en fästing på ryggen. Huvudet sitter fortfarande kvar men kroppen är borta. Så ja, nu går man och väntar på om man ska få borrelia eller TBE.

Måndag kväll den 5 september så börjar jag få feber och ont i halsen. Nu sitter jag här med en trolig halsflussinfektion och blir det inte bättre så blir det läkaren i morgon.

Jag har haft bättre veckor. Försöker vara positiv.

R.I.P finaste Sune♥